Igår, eller rättare sagt idag fast 00.00+ skrev jag ner vad jag hade observerat och sådant för första gången, samtidigt har jag några frågor om vad var det jag såg i slutet av passet så passar även på att dela med mig med er andra här på AG, kom bara ihåg att jag är väldigt ny till detta och att detta är den första jag skrivit så förvänta er inget "professionellt".
Kan börja skriva hur jag har "obsat" lite tidigare utan att skriva ner.
Det var inte allt så längesen som jag började ta astronomin på en mera seriös nivå, kanske cirka 2 månader sen. Det som har varit synd är bara att det är då de mörka nätterna börjar försvinna, men det har inte stoppat mig ifrån att titta ut över himmelen. Jag har för det mesta tittat på månen i en 7x50 kikare (det bästa jag har just nu, men snart blir det ett teleskop), sen har jag också försökt hitta så mycket satelliter som möjligt per natt vilket jag också har funnit intressant eftersom det mesta är bortskymt pga solljuset.
Men nu börjar med gårdagens rapport.

Obs 260610
Fullmåne
01.10 - Det började med att jag satt på balkongen (jag bor i Göteborg), tittade ut och försökte se vad himlen hade att erbjuda, det var lite molnigt på lägre höjder fast de rörde sig oerhört snabbt västerut. Det tog bara några sekunder innan jag såg något oerhört ljust rörde sig på himlen, ifrån min erfarenhet skulle jag gissa att den hade en magnitud på (-3), den var starkare än både Jupiter (-1,6 till -2,9) och Arcturus (-0,04) ISS kom ifrån sydöst, och rörde sig relativt sakta över himlen, den kanske var synlig 3-4 minuter? I kikaren såg den ut som en ljusprick men såg nästan ut som den hade en kort svans bakom sig vilket jag antog var ljust bara ifrån resten av "kroppen". Sen kan det också ha med kikaren att göra antar jag, för jag tycker den ger ifrån sig lite strålar ut alla möjliga håll ibland (syns när man ser på starka stjärnor).
Sen gick jag in igen och väntade i ungefär en timma på att en del moln skulle försvinna (plus att det var ett intressant program om Merkurius då

02.05 - Jag byter plats, ifrån balkongen där jag ser: syd - öst - norr till ett rum som ser lite västerut och sydväst, dock stora husbyggnader i vägen och gatubelysningar som lyser in i fönstret, men det kunde inte hindra mig.
Det första jag ser på himlen var ett oerhört starkt ljus igen!
Det första jag fick på tankarna var att det var Jupiter, jag visste att den går upp sent på natten och brukar vara synlig i den riktningen, jag skulle säga att den hade en bäring på 120°, och en höjd mellan 10-20°. Jag tar snabbt kikaren och tittar emot den, jag ser klart och tydligt att det är en rund boll som lyser väldigt starkt. Då ser jag två dimmiga fläckar i närheten till Jupiter, vilket jag antog var månar, den ena var till vänster i en riktning klockan 10 om Jupiter, cirka 8-10 Jupiter avstånd (Jupiter=1), den andra hade en riktning klockan 2 om Jupiter men hade ett avstånd på cirka 2 Jupiter avstånd.
Jag ansträngde mig extra noga och då likades jag se en prick mitt emellan Jupiter och den högra fläcken, den var oerhört liten och mörk men jag såg att den var där, klockan var då 02.22 och jag började bli trött, det fick räcka.
Detta var även första gången jag såg Jupiter, och det var en väldigt intressant natt må jag säga.
I fortsättningen blir det att skriva ner varje gång jag har varit och obsat, blir nog mycket mer nu när mörkret börjar komma tillbaka.

Här är i alla fall en bild som illustrerar hur jag såg jupiter igår, är det någon som kan konfirmera vad fläckarna och det var för något?

http://img717.imageshack.us/img717/1787//.../

Ledsen om det blev mycket text, det var trots allt mitt första nerskrivna pass
Hoppas ni har en bra dag och tack för att ni läste!

mvh
Robin

Signatur

Robin Andersson
 

Rapporterar imorgon igen hur det blev!

Signatur

Robin Andersson

http://mira.aavso.org/cgi-bin/vsp.pl?act/.../

Den ljusa stjärnan på kartan, med magnitud 3.0, är Gamma Bootis. I teleskopsynfältet ser du hur den bildar en rätvinklig triangel med två svagare stjärnor (det kan man säga är stjärnans speciella signum som genast visar att man fått in just Gamma Bootis och ingen annan ljus stjärna). De två svagare stjärnorna i triangeln pekar på V Bootis.

När Dunér upptäckte V Bootis år 1884 hade den stora magnitudvariationer, men av någon anledning har variationerna blivit mycket mindre på senare år.

mvh
Hans Bengtsson

Jag började med att försöka hitta W her, den var mycket svårare att hitta än vad jag hade förväntat mig, plus att jag tyckte att det saknades en hel del stjärnor jämfört med kartan, jag hittade vissa mönster i stjärnorna som skulle vara intill w her, jag vet att jag åtminstone nära, jag såg dock en ljusstark stjärna i närheten av området. Sen kommer jag till en annan sak som var irriterande som förstörde en hel del för mig, stellarium, söker man på "w her" i stellarium så får man inte upp stjärnan som aavso visar på kartorna, utan istället får man upp "HIP 84862" som är på andra sidan av M13, men jag struntade i W her för tillfället.
Sen var det dags för S Her, jag sökte på den via stellarium också, men ännu en gång fick jag upp en annan stjärna jämfört med AAVSO. S her, enligt Stellarium så är det "52:an" man ser på en 15x15 bild över den "riktiga" s her.
Det tog ett par minuter innan jag insåg vilket mönster som stämde överens med kartan och datorn, och jag började hitta "riktningar", och då kommer självklart moln, så jag väntade 30minuter ungefär, (01.20-01.50~), och då var dom äntligen borta. Dock var det svårt att hitta S her, den jag har trott nu var S her var en liten stjärna intill "49 her" som den heter på stellarium, och intill den var det "HIP 82516" som jag tolkade som den "riktiga" s her, så hur som helst, om detta nu var den riktiga S her jag hittade, så skulle jag ge den magnitud 8.1, dock det svåra var att när jag skulle gå över till R sct så tyckte jag att 6.5 stjärnan näst intill blev lika ljusstark som 8.1, men det kanske bara var lite tillfälligt fel i mina ögon, eller någon annanstans...
Sen hoppade jag vidare till r sct, vilket bara tog ett par sekunder , jag såg nu att den var starkare än de andra, 5.7 fick den av mig igår, säg gärna till om 'magnituder har varit fel. Det syntes tydligare nu också eftersom igår hade jag hela "båten" i samma synfält, men igår så flytta jag alla kanterna till mitten åtskillda gånger.

Så slutsats:
W her: hittade ej
S her: + 8.1
R sct: + 5.7

Även fast stellarium har visat fel åt mig så har det även varit kul, jag är glad att jag lyckades hitta felet och att det går så snabbt för mig nu att hitta r sct.
Så här var kvällen igår i alla fall, måste också tilläga att det var oerhört vackra nattlysande moln igår.

Signatur

Robin Andersson

Ett annat tips när man tittar på variabler, speciellt röda stjärnor (som alla Miror är) är att de blir ljusare ju mer man stirrar på dem. Det kallas Purkinje-effekten. Därför ska man helst bara kasta snabba ögonkast på stjärnorna. Pröva gärna att stirra på en röd stjärna för att se hur den upplevs som mer intensiv.

R Sct fick jag inte kollat upp igår...

Signatur

Thomas Karlsson

Och tack för tipset det hade jag ingen aning om .

Just nu verkar det som det blir ikväll igen, får se, hoppas vädret håller sig.

Signatur

Robin Andersson

Edit:

Också att tänka på:
De siffror som ges på AAVSO-kartor är alltid magnituder (med decimalpunkten utelämnad). Den ljusa stjärnan nära S Her står därför som 65, eftersom den har magnitud 6.5. Men namnet för den stjärnan (dess Flamsteed-beteckning) är 49 Her. Den är förresten också känd som V823 Her, vilket betyder att den är variabel - men variationerna är så obetydliga att man i detta sammanhang kan betrakta stjärnan som konstant.

mvh
Hans Bengtsson

quote:

---

Beteckningen w Her är en gammal Bayer-benämning, medan W Her är en variabelbenämning.

---

Inte ens AAVSO:s diagramfunktion klarar av att skilja de två stjärnorna åt. Om man beställer kurvan för U Her för de senaste 5000 dygnen ser den ut såhär ...

http://www.aavso.org/cgi-bin/lcg.pl?auid/.../

I huvudsak är det förstås obsarna av U Her man får med, men även de enstaka obsarna som gjorts för u Her finns där, kring magnitud 5. Man får exakt samma diagram om man beställer u Her som om man beställer U Her! Två helt olika variabler trängs i ett och samma diagram.

mvh
Hans Bengtsson

quote:

---

En sak att tänka på, är att w Her och W Her är två olika stjärnor. Beteckningen w Her är en gammal Bayer-benämning, medan W Her är en variabelbenämning. Nu är det så att w Her är konstant så det brukar inte kunna bli några förväxlingar i det fallet. Värre med u Her och U Her, som båda är variabla! Men just u Her och U Her är väl kanske enda fallet på hela himlen där versaler/gemener är avgörande.

---

Signatur

Thomas Karlsson

Förresten ursäkta mig, märkte nyss att det fattas något ord här och där på en del inlägg jag har skrivit, även att det står den när de ska stå det osv...
Hoppas ni förstår vad det ska stå i alla fall, annars säg gärna till!

V Boo, 20100716, 22:42 UT, magn 8.8
T CrB, 20100716, 22:45 UT, magn 10.4
S CrB, 20100716, 22:48 UT, magn 12.2
V CrB, 20100716, 22:51 UT, magn 10.9
W Her, 20100716, 22:55 UT, magn 8.1

Jag lägger in obsarna i SVO när den kommer igång i nästa vecka.

mvh
Hans Bengtsson

quote:

---

V Boo, 20100716, 22:42 UT, magn 8.8
T CrB, 20100716, 22:45 UT, magn 10.4
S CrB, 20100716, 22:48 UT, magn 12.2
V CrB, 20100716, 22:51 UT, magn 10.9
W Her, 20100716, 22:55 UT, magn 8.1

---

quote:

---

CrB är det "norra kronan"? Ungefär Coronae Borealis eller något sådant?

---

Det är praktiskt väldigt användbart att lära sig de officiella treställiga förkortningarna för de 88 stjärnbilderna, eller i varje de stjärnbilder som kan ses från vårt land. Även om man inte pluggar in dem (vilket jag gjorde en gång i tiden) så lär man sig efterhand - inte minst om man sysslar med variabla stjärnor. Man kan kanske jämföra med grundämnenas förkortningar för en kemist. En skillnad är dock att yrkeskemister säkert kan grundämnesförkortningarna på sina fem fingrar, medan yrkesastronomer (om de inte inte tidigare varit amatörastronomer) ofta inte behärskar stjärnbildsförkortningarna ...

Det går förvånansvärt snabbt att lära sig göra goda magnitudbedömningar. Redan efter några tiotal eller ett hundratal skattningar når man en nivå som ligger nära den nivå man som bäst kan uppnå. Jag kan tänka mig att jag än så länge, efter många års träning, kan få bättre precision i mina bedömningar än vad du i nuläget kan få - men skillnaden är inte jättestor. Om ett halvår eller ett år är du säkert ifatt om du fortsätter med variabler. Vad som däremot tar längre tid att träna upp är förmågan att snabbt och effektivt stjärnhoppa sig fram till önskat objekt. Där handlar det inte enbart om att lära sig en teknik utan också om att helt enkelt lagra en massa olika stjärnfält i huvudet - det blir information som man sedan medvetet eller omedvetet vinner tid på.

Det är bra gjort att du redan nu hittar till R Scuti utan problem, och även fixar S Herculis. Dessa två stjärnor är varken svårare eller enklare än de flesta andra variabler. Så att du hittar dessa fält beror på att du har lärt dig var fälten ligger och hur de ser ut. Efterhand kan du samla på dig den ena variabeln efter den andra, och alla tycks då välbekanta och blir enkla att hitta.

Jag vet inte om du har någon sökare till den 6 cm refraktor du använder. Om inte, så kan det vara bra att veta att en optisk sökare underlättar alldeles enormt när man observerar variabler. Själv är jag helt bortkommen utan en sökare. Så om du så småningom ska köpa en Newton-reflektor (då slipper du att anstränga ryggen så mycket!), se till att den har en optisk sökare (alltså inte bara rödpunktssökare).

S Herculis och andra Mira-variabler (miror) har långsamma magnitudförändringar. Det brukar vara omöjligt att se någon skillnad från ett dygn till nästa dygn, ofta krävs en vecka eller så. Ett undantag kan vara om miran har ett snabbt tilltagande från minimum mot maximum, då kan man faktiskt ibland se hur stjärnan ljusnat bara på ett eller ett par dygn. Men i fallet S Herculis handlar det just nu om att det alltid finns en viss felmarginal i en bedömning. Någon tiondels magnitud hit eller dit är inte heller så viktigt när det gäller variabler med så stora variationer (amplituder) som Mira-stjärnor har. När man har ett antal skattningar från olika observatörer kommer ändå medelkurvan att bli jämn och fin och representativ.

mvh
Hans Bengtsson